Helger tycker jag är svåra att förhålla sig till:
Å ena sidan vill man hitta på något eftersom man äntligen är ledig.
Å andra sidan vill man verkligen stanna hemma eftersom man är ledig.
söndag 20 mars 2011
torsdag 17 mars 2011
Ljuv musik i mina öron 1 & 2
Igår var jag på synnerligen trevligt gallej med min kollega Kaptenen och ett gäng muntra gökar från Produktionen. Vi halkade hela vägen till Södra Teatern och kollade in några spattiga swingpjattar från Luleå. De kallar sig tydligen The Movits och spelade småbyxorna av hela publikhavet - vilket röj!
Det var skoj.
Idag fick jag feedback på porträttfotona goda vännen E tagit några blåsiga lunchraster förra veckan. Vi smög ner bland containerstaplarna och tog närbilder i motljus medan jag såg mitt argaste arga ut. Det var också roligt. E:s fotolärare tyckte bilderna var mycket fint komponerade, enda invändningen var att modellen möjligtvis var lite för snygg.
Själv tycker jag det var den bästa problematik jag hört talas om!
Det var skoj.
Idag fick jag feedback på porträttfotona goda vännen E tagit några blåsiga lunchraster förra veckan. Vi smög ner bland containerstaplarna och tog närbilder i motljus medan jag såg mitt argaste arga ut. Det var också roligt. E:s fotolärare tyckte bilderna var mycket fint komponerade, enda invändningen var att modellen möjligtvis var lite för snygg.
Själv tycker jag det var den bästa problematik jag hört talas om!
tisdag 15 mars 2011
Ur askan in i solen
Ibland tror man att man är död, men så visar det sig att man egentligen legat under ett väldigt, väldigt tjockt istäcke. Den här Gäddjäveln har tillbringat sina senaste månader på botten, längst ner i dyn på en genomfrusen göl.
Det har varit rätt ensamt och lite tyst.
Det har varit rätt trist.
Det är dags att rycka upp sig.
Jag gjorde det i morse då jag iförd mina ny-unnade dyrbrillor vände nästippen mot morgonsolen medan tunnelbanan dundrade över isflaken under Skanstullsbron.
Jag gjorde det när jag sippade en cola framför tv:n vid åttarycket med sovvarma barn i sina sängar toppade med ulliga gosedjur en trappa ner.
Och jag gjorde det definitivt ikväll när jag stod i mörkret på gräsmattan med en tjuvcigg i mungipan och lät blicken svirra upp mot stjärnorna spända över vår taknock.
Det här livet är majjigt - och det är mitt!
Det har varit rätt ensamt och lite tyst.
Det har varit rätt trist.
Det är dags att rycka upp sig.
Jag gjorde det i morse då jag iförd mina ny-unnade dyrbrillor vände nästippen mot morgonsolen medan tunnelbanan dundrade över isflaken under Skanstullsbron.
Jag gjorde det när jag sippade en cola framför tv:n vid åttarycket med sovvarma barn i sina sängar toppade med ulliga gosedjur en trappa ner.
Och jag gjorde det definitivt ikväll när jag stod i mörkret på gräsmattan med en tjuvcigg i mungipan och lät blicken svirra upp mot stjärnorna spända över vår taknock.
Det här livet är majjigt - och det är mitt!
lördag 29 januari 2011
Välkommen tillbaka -Livet
Idag käraste bloggläsare är det en underbar dag!
Inte bara har livet återvänt, igår damp min nya iphone ned i hemmet.
Detta sammantaget gör mig till en patetiskt hel människa igen.
Nu ska jag handla tulpaner, pimpa huset och städa toaletter -det har jag inte bekymrat mig om sen Dackefejden.
Framåt kvällen ska vi ha folk på baluns, en handfull riktigt goda vänner som ska ge sig i kast med Minuten-tävlingar och amerikansk kokkonst.
Det ska bli roligt!
Inte bara har livet återvänt, igår damp min nya iphone ned i hemmet.
Detta sammantaget gör mig till en patetiskt hel människa igen.
Nu ska jag handla tulpaner, pimpa huset och städa toaletter -det har jag inte bekymrat mig om sen Dackefejden.
Framåt kvällen ska vi ha folk på baluns, en handfull riktigt goda vänner som ska ge sig i kast med Minuten-tävlingar och amerikansk kokkonst.
Det ska bli roligt!
torsdag 20 januari 2011
Chick Lit-dansösen svarar:
Hur skulle du beskriva din privata garderob?
– Till vardags bär jag uteslutande jeans, Acnejeans.
Jag har en kille som hjälper mig att köpa alla mina jeans.
Han heter Dennis och jobbar i Acneaffären, han ringer mig så fort han fått in en ny slitning.
Och sen tycker jag att vd:n på Acne är skitsnygg.
– Till vardags bär jag uteslutande jeans, Acnejeans.
Jag har en kille som hjälper mig att köpa alla mina jeans.
Han heter Dennis och jobbar i Acneaffären, han ringer mig så fort han fått in en ny slitning.
Och sen tycker jag att vd:n på Acne är skitsnygg.
(Ur Aftonbladet 11-01-18)
Ibland önskar jag att att någon handplockade mina brallor så jag slapp den tärande oron för att missa en endaste jeanstvätt som släpps. Då kanske jag äntligen fick bli lycklig på djupet...
tisdag 18 januari 2011
Trygga h(f)amn!
I eftermiddag gjorde jag mig ärende till Finhamnen och gamla kontoret.
Det spratt i benen när jag klev av bussen och ivrigt ökade jag steglängden för att fortast möjligt komma fram, upp, in!
Glada miner, öppna famnar, redaktörsgöken, Kaviarkillen i sin redigering, gamla skrivbordslängan, vattenautomaten och bästa lilla E inne i sin glasbur.
Vad jag saknat!
Jag kände hur kreativiteten började porla i tinningarna och omgivningen gav mig en påtår mod i barm, värme i sinnet, skrattet började bubblade i magen.
Och egentligen är det bara ett jobb, ett format, ett kontor med några mediamänniskor
- men för mig är det hemma!
Det spratt i benen när jag klev av bussen och ivrigt ökade jag steglängden för att fortast möjligt komma fram, upp, in!
Glada miner, öppna famnar, redaktörsgöken, Kaviarkillen i sin redigering, gamla skrivbordslängan, vattenautomaten och bästa lilla E inne i sin glasbur.
Vad jag saknat!
Jag kände hur kreativiteten började porla i tinningarna och omgivningen gav mig en påtår mod i barm, värme i sinnet, skrattet började bubblade i magen.
Och egentligen är det bara ett jobb, ett format, ett kontor med några mediamänniskor
- men för mig är det hemma!
måndag 17 januari 2011
Stortjejen filosoferar:
-Det är faktiskt rätt kul i skolan ändå. Det är bara lektionerna som är tråkiga ibland.
Skitstövel
För att komma till rätta med min psykiska ohälsa beger jag mig ett par gånger i månaden till Vasastan.
Det är inte mina kvarter.
Hur trevligt det än vara månde med Tranan som häckar i sitt rede vid Observatiorelunden så trivs jag aldrig i den faunan. Det är helt enkelt skillnad på fågel och fisk.
Idag när snögloppet rann i rännstenarna och vintern fullkomligt rasade från taken, hade alla Odenplansmadamer så rådigt tagit på sig sina Hunter-stövlar. De gick där nöjt och trippade genom ilarna som virvlade fram över trottoaren. Äntligen fick de rasta sina små dyrgripar till skodon, äntligen fick de visa världen att de inte bara äger en labrador, en stickad mössa med pälstofs och fluffig Rävjacka utan även ett par gummistövlar med sex vita versaler på skaftet: HUNTER.
-Yeah, I´ve got it! lyste det triumferande i deras ögon.
Jajemensan, you sure got it! tänkte jag.
En halvliter omstöpt rågummi för tvåtusen spänn.
Det är fan brilliant!
söndag 16 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Skämselpropaganda
Idag fick jag smaka skammens bittra beska;
Fyra månader efter att det begav sig, drog jag under pinsamma påtryckningar ur tummen och lämnade tillbaka paljett-klänningen jag bar på Kristallen-galan i september.
Den var inlånad från en bekant till mig som är kostymör och sömmerska.
Jag har inte skämts så mycket över min egna persona sen förra veckan då jag luktade på mina löparkläder.
Den odören fick mig dock att rodna ända in i själen.
Fyra månader efter att det begav sig, drog jag under pinsamma påtryckningar ur tummen och lämnade tillbaka paljett-klänningen jag bar på Kristallen-galan i september.
Den var inlånad från en bekant till mig som är kostymör och sömmerska.
Jag har inte skämts så mycket över min egna persona sen förra veckan då jag luktade på mina löparkläder.
Den odören fick mig dock att rodna ända in i själen.
fredag 7 januari 2011
Det våras för Gäddan
Idag är det tö i Finorten; stora sjok drösar ned från taken och istapparna står som spjut i backen.
Äntligen tecken på att det finns ett liv bakom Kung Bores bistra tider.
Det bådar gott tycker jag och stryker kläderna inför kvällens baluns.
Tjottahej!
Äntligen tecken på att det finns ett liv bakom Kung Bores bistra tider.
Det bådar gott tycker jag och stryker kläderna inför kvällens baluns.
Tjottahej!
onsdag 5 januari 2011
Välkomna hem till mig
Någon hyfsat vis människa sa en gång i tiden att för varje person man älskar så öppnas ännu ett rum i ens hjärta.
Jag tycker det är väldigt fint sagt.
Några av mina rum finns där så smärtsamt tydligt men ingen bor i dem lägre.
En lillebror, en död farmor, en älskad katt, en avlång hund; dörrar som stått på vid gavel är nu stängda och låsta.
Fast rummen finns för alltid kvar innanför -gapandes tomma och det gör ont att tänka sig.
En del kommer kanske för alltid att bli som dödsbon i amerikanska filmer med vita lakan svepta kring varenda möbel och saker som inte får röras för att bevara vartendaste minne av den som en gång bott där.
Men jag tror man ändå måste tvinga sig att släppa in nya gäster, annars blir man ett vandrande orört kråkslott av ekande tomhet och ändlösa korridorer till slut.
I mitt hjärta finns det många rum och eftersom alla vet att husets hjärta är köket så har jag sex stycken; ett för varje barn.
Ibland är det svårt att värma upp hela den där jäkla kåken.
Det kan blåsa snålt och dra runt knutarna men jag hoppas och tror att de som fått nyckel in och sitter runt min kakelugn känner sig rätt tillfreds.
Jag tror att de känner att de alltid är välkomna hem.
Att jag verkligen älskar dem.
Jag tycker det är väldigt fint sagt.
Några av mina rum finns där så smärtsamt tydligt men ingen bor i dem lägre.
En lillebror, en död farmor, en älskad katt, en avlång hund; dörrar som stått på vid gavel är nu stängda och låsta.
Fast rummen finns för alltid kvar innanför -gapandes tomma och det gör ont att tänka sig.
En del kommer kanske för alltid att bli som dödsbon i amerikanska filmer med vita lakan svepta kring varenda möbel och saker som inte får röras för att bevara vartendaste minne av den som en gång bott där.
Men jag tror man ändå måste tvinga sig att släppa in nya gäster, annars blir man ett vandrande orört kråkslott av ekande tomhet och ändlösa korridorer till slut.
I mitt hjärta finns det många rum och eftersom alla vet att husets hjärta är köket så har jag sex stycken; ett för varje barn.
Ibland är det svårt att värma upp hela den där jäkla kåken.
Det kan blåsa snålt och dra runt knutarna men jag hoppas och tror att de som fått nyckel in och sitter runt min kakelugn känner sig rätt tillfreds.
Jag tror att de känner att de alltid är välkomna hem.
Att jag verkligen älskar dem.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
