Tacksamt ledsen

Först ska jag säga tack!
Tack alla vänliga själar som postat kommentarer, mailat, ringt och sms:st mig.
Tack för att ni visat hur många fenomenala vänner jag har, och hur många vänliga men okända själar det finns i den annars ganska gudsförgätna cybervärlden.
Det har stärkt mig enormt mycket att senaste tiden läsa era kloka och peppande ord. Aldrig dömande -alltid genomtänkta och ärliga.
Tack!

Sen ska jag säga förlåt.
Förlåt till alla er som jag varken svarat eller ringt upp. Förlåt att jag inte orkat berätta eller reflektera, sätta ord på vad som hänt eller hur det känts. Jag har nog bara behövt vara ifred med mina tankar, tagit en dag i taget. En sorg i stöten helt enkelt.
För att hålla ångan och näsan uppe, har jag förkovrat mig i jobbet, träningen och barnen. Inte planerat så mycket, inte spejat mot någon horisont.

Just nu är jag här, just nu är allt bra.
Det räcker fint.
Ingen ska dö!