Dag 9.

Idag funderar jag på om det eventuellt bara är så att jag blivit galen? Det kanske finns något fel på mig som en läkare kan diagnostisera och bota snabbt som tusan.
Vad har jag för problem egentligen, vad är det som är så jävla tungt?

Helg i Byn med soffan full av sköna ungar. Vi har ätit frukost i lite olika sittningar och grupperingar. Småbarnen och jag tog första vändan strax efter åtta, sen har osten hyvlats fram till nyss vid elvarycket av tonåringarna.
Vi läser tidningarna och småpratar över disken.

Jag borde bara vara så glad, glad, glad över all kärlek som strömmar in i mitt liv, över att det går bra och att jag får leva i just detta sammanhang, i detta nuet.
Jag försöker tänka så; att vad som än händer i mitt liv så är det här mitt gäng, min familj, min love-boost som finns runt mig.
Sex ofattbart fenomenala barn som är mina och som jag kan vräka hur mycket kärlek jag vill över. Det skänker mig lite ro.