Dag 8. Nej.

Nej.
Idag är det svajjigt igen.

Lördag och jag vankar runt som en osalig ande mellan hemmets olika "ta-tag-i-stationer": tvättmaskinen, återvinningskassen, diskmaskinen och de knöliga filtarna i soffan.
Pinao ska iväg på övernattningsevenemang i eftermiddag, jag ska ha mys med barnen.
Det kommer att bli toppen.

Men det är något som gnager i mitt bröst; en liten näbb som raspar i hjärtat. Jag vet inte var det är, men den gör sig påmind, pockar och pickar.
Jag sorterar i min låtlista inför gymbesöket. Plockar bort allt vemodigt, känsloladdat och tårdrypande, allt med igenkänningsfaktor, allt minnesproppat och finstämt.
Bort ryker Kent, Moneybrother, vissa Robynlåtar och hålen fyller jag med Imperial State Electric och Sweet.

Men vad fyller man pickpock-hålet i hjärtat med?