(Jag körde lite sköna west coast-moves, det gick så där)Det började bra med att jag en månad i förväg funderade över vilken härlig utstyrsel jag skulle fixa, och slutade mindre bra med att jag slet åt mig en vaxdukshatt på Buttericks två timmar före festen skulle börja.
Eller, ja alltså före då jag trodde festen skulle börja.
För när cowgirlen och pokerhajen (Herr Piano hade tagit på väst och rakat sig ett bockskägg som maskeradkostym -det var faktiskt mot alla odds sämre än jag) äntligen hittade den där lokalen mitt ute i tassebygden en halvtimme sena, ja då visade det sig att jag tagit fel på tiden och vi i själva verket var en och en halv timme sena!
Sammanfattningsvis kan man säga att det finns både bra och dåliga saker med att komma sent till cowboysarfester:
Dåligt: Man får skämmas och missar fördrinken.
Bra: Man missar kvällens överraskning: linedance-kursen.
(Och nej, det är inte Herr P på bilden)
4 kommentarer:
haha, jag ska för evigt minnas bilden av dig i vax-duks-cowboy-hatt!!
Uuuuh...jag minns en buggkurs på personalfesten i S-vall med efterföljande n'stan-obligatorisk styrdans på casinot.
Annars låter´e rajtan!
Undrade just vad som blev av lånet av hor-kläderna. Men antar att du var fabulös ändå!
Ja men det var härligt!
Jag hade ju siktat in mig på western-fnask-style men hade inte tid att styra upp det.
Synd, det är inte så oft tillfälle bjuds att bjuda ut sig nu förtiden.
Skicka en kommentar