tisdag 9 februari 2010

Wake up-call


Just som jag sitter här i min varma medelklassvilla och funderar på hur trist det är att vi inte kan köpa de där trådlösa högtalarna som släktingarna i Södra Ängby har, dimper det ner ett brev i lilla lådan:

Det är från vårt 5-åriga fadderbarn Sunita i Indien.
Vi betalar 200 spänn i månaden så hon och hennes familj får mat, sjukvård, utbildning och möjlighet till självförsörjning.
När det är jul eler födelsedag kan man skicka lite extra pengar, men bara en standard summa på 14.68 dollar.

I brevet tackar Sunitas pappa för de 120 kronorna och berättar att för dem köpte familjen "ytterrock, skor och godis till Sunita, byxor, skjorta och skor åt hennes lillebror. För pengarna som fanns kvar köpte familjen ris, olja, salt och torkade bönor."