Nu börjar det att närma sig.
På fredag är det dags för klockor som klämtar, gängandets dag, livets höjdpunkt; bröllop!
Jag tror vi har allt under komtroll, HerrP har köpt kostym och grävt fram sina gamla blankpolerade dansmackor från vinden. Min klänning hänger som en liten rosa dimpust mot vita väggen i vårt sovrum. Innan jag somnar tittar jag på den och funderar över hur det ska bli, hur det kommer att kännas att stå där och på heder och samvete svära på att aldrig älska någon annan än HerrP. I alla fall inte älska på 'det' sättet.
Enligt väderprognosen kommer det att bli regn. "Men det ska ju regna, det betyder att man kommer att få ett lyckligt äktenskap sägs det" försöker vännen trösta.
Jag vet inte jag, men för mig känns det som något man kommit på enkom för att brudparet inte ska begå kollektivt självmord ifall det öser ner på deras bröllopsdag. En något krystad tröst, helt enkelt.
Men klart att det ska bli roligt.
Oj så skoj!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När vi gifte oss skulle det också regna. Men det gjorde det inte sen ändå. Undrar om det betyder att vi blir olyckliga.
Ja, det var ju det där med logiken i det påståendet...
Ja, tänk om det vore så enkelt att vädret bestämde hur äktenskapet skulle bli!
Ojojoj vad ni ska ha kul! Kärlek är festligt! All lycka!
Heja och HURRA!!! det kommer att bli alldelses fantastiskt. Jag lovar.
Det kommer bli bra. Men det är lite ja, lite vemodigt också. Får man säga det i allt detta härligt glada?
Det är rätt och bra och underbart, men också yttepytte lite sorgesamt på något sjukt sätt.
Men oj vad fina vi kommer att va! Och lyckliga!
Skicka en kommentar