Just som man sitter och datar och tycker att livet är ganska gott, hör man obehagliga ljud från rummet där man trodde FinaFyran låg och sov vila.
Tassar in och möts redan i dörren av skarp lukt. Nagellack.
Den lilla fingerfärdiga människan har rotat fram StorSyrrornas röda flaska och målat sina naglar, fingrar och tröja brandröda.
(För att inte nämna fönsterkarmen, trägolvet och yllefilten)
Om det finns någon häxa kvar i stan: Snälla hämta med er skitungen på kvasten till Blåkulla!!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Adoption eller sen abort kanske kan vara tänkbara alternativ.
Hm. Ja. I stundens hetta hade det varit lämpliga alternativ. Nu känns det bara som att jag vill skicka honom på internatskola, typ.
ah, vi har haft en nagellack incident för några år sedan. Min syster och man bodde hos oss i 2 månader. Min syster målade naglarna i soffan på kvällen och barnlös som hon var då, lämnade flaskan framme för min son att finna dagen därpå. Har man inga barn tänker man inte på sånt...
Han målade soffan så fin, så fin, morgonen därpå. Till vår lycka var det genomskinligt lack :-)
En kompis unge körde din variant med rött läppstift. Väggar, golv och hela sig själv... Mmmm...
Min lillsyrra körde samma sak med sin egen bajsblöja när hon sov middag och jag var barnvakt. Det var bajs överallt. Varenda spjäla var inkletad. Noggrant.
attle.: Dessa barnlösa satar!
Mrs Li: Jag kan utan att gå in på alltför privata detaljer (Jag har svurit ed) berätta att jag varit med om EXAKT samma scenario som du. Fast väldigt många gånger. De som stod för festligheterna är just nu i en trist ålder då man inte får berätta om det hela, men det har fått ett namn: Bajstricket. Så du fattar ju själv att det var nästintill vardagsmat för mig att skura spjälor och tapeter.
Så vad är väl lite lack när allt kommer omkring?
Skicka en kommentar