Idag drabbades jag av andnöd och blodstörtning när jag kom till dagis och såg ett plakat på dörren som förkunnade att de bommade igen tre på onsdag och höll stängt torsdag och fredag.
Alla andra observanta människor och förträffliga föräldrar hade väl skrivit in detta i sina almanackor så rekorderligt noggrant redan vid terminsstarten, men för mig var det en kalldusch.
Jag vet inte om jag och min man är så
jävla unika att det bara är vi som skulle behöva barnomsorg då och då även på röda dagar. Eller händer det
verkligen ingen annan?
Är det bara vi som inte har någon huld mormor eller annan släkt som kan ta telingarna lite titt som tätt när dagis ska ha personalmöten och fortbildning på sedvanlig arbetstid?
Jag säger inte att det på något vis är fel eller orimligt att dagis stänger ibland och klart att de måste utbilda sin personal, men hur fan ska man som förälder lösa sin barnomsorg då?
Ska man utöver de tusenlappar dagis kostar i månaden, också räkna med att behöva plocka in barnvakt för 75 spänn i timmen några heldagar?
(Någon som känner en lämplig, myndig, arbetslös barnvakt som vill passa tre ungar 2-6år?)
Det är dags för en förskola som vågar och orkar fejsa att alla föräldrar inte bor granne med släkten och jobbar 75% när barnen är små.
Hur fult det än kan låta så arbetar vissa av oss till och med på Kristihimmelsfärd!
Vad är det som gör att så gott som alla andra verksamheter i samhället håller igång på betydligt utökade tider än de på dagis i sten huggna "07.30-17.30 måndag-fredag"?
(Nej, jag tycker inte heller att barn ska vara för många timmar på dagis, men att tillmötesgå föräldrarnas arbetstider/dagar tycker jag fan är på tiden! Varför skulle det vara bättre för barn att vara ledig lör-sön än tis-ons?)
