Jag har börjat jogga.
Kanske är det för tidigt att ropa hej efter endast en runda, men jag är hoppfull.
I ett överilat ögonblick (läs: i julas när snön låg meterdjup) hade jag tackat ja till att springa Vårruset tillsammans med svägerskan, och eftersom hon är en sån som varken glömmer eller skitsnackar är det bäst att börja träna.
Döm om min förvåning när jag igår gav mig ut på mitt livs första springtur -jag var nämligen inte helt usel!
Jag joggade utan uppehåll och i hyfsad takt i hela 25min innan jag var tillbaka hemma -fortfarande vid liv och god vigör.
Så nu ska jag springa varannan dag.
Vårruset here I come!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Heja! jag ska provspringa i morgon om jag orkar.
Fantastiskt! Är själv mycket, mycket nära... går skitsnabbt med hunden och försöker övervinna mentalt motstånd mot jogging. Mycket inspirerande! 25 minuter och fortfarande vid liv- det ska jag ha som riktmärke. När isen smält. Sista sekunden-geldpesk!
Hallå tjejer!
Nu kör jag varannan dag har jag bestämt.
4km åt gången, går som smort.
Har även inhandlat väldigt tajta springbyxor. Det komiska är att man ser ut att behöva ha joggat c 5år för att kunna visa sig i dem offentligt. Ett moment 22 alltså.
Svägerskan: Blir det Tjejmilen i höst då? Eller kanske Midnattsloppet? Tack för senast, minns fortfarande silltårtan med glädje.
Sylvia: Plötsligt händer det. Det vet du!
Ja, tjejmilen kan du räkna med och jag räknar med dig! :0) har även lyckats få med mig Fs brors fru plus några till!
Coolt! Har ni anmält er redan?
Skicka en kommentar