Min lilla älskade Späd fyllde ett när vi var i Myllan. Det firades med jordgubbstårta och baluns hos mina morföräldrar.
Jag tyckte uppriktigt synd om HerrPiano som satt uppe i Storstan och missade alltihopa.
Fast om man nu ska missa en endaste födelsedag så är ju den första att föredra.
Dagen efter bemärkelsedagen tog Späd sina första vinglande steg över köksgolvet.
För många andra var det bara ännu en piss-regnig morgon i ottan -för mig var det historia.
(Jag övervägde att inte berätta för Piano eftersom jag inte ville strö salt i såren efter kalaset. Men det sket sig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, vad mysigt! Kommer ihåg Fjortisens första födelsedag, hon gick omkring och sken som en sol och kikade storögt på alla paket men hon gillade mest att slita av pappret ;-)
Liten Späd fick urusla presenter; en brun haklapp i hårdplast och en bok från Maxi som lät som en toa-spolning om man tryckte på en knapp (Detta var vad hon fick av mig)
Av sin ömma mormor och gammel-morföräldrar fick hon en jordgubbsklänning, betydligt bättre än mina oinslagna iallhast-grejer...
Skicka en kommentar