Lära sin (biologi-)läxa

Idag har jag av olika anledningar tänkt mycket på min högstadietid.
Vi hade en del hyfsat udda lärare.

Klassföreståndaren hette Christer och det gick rykten om att han ansade brösthåret med stålkam för att det skulle sticka upp i halslinningen.
Han hade ett väldigt speciellt utseende; som en neandertalare med bulligt kranium vid ögonbrynen och kraftiga käkar. Likheten underströks av att han var kort vilket såg lustigt ut eftersom armarna var lite längre än vanligt.

Anledningen till att jag minns att vi tyckte han såg ut som en neandertalare var att vi även hade en galen biologilärarinna. Hon undervisade allsköns tvivelaktigheter som att flickor inte skulle onanera för att då förstörde de sina slemhinnor, till att primitiva människoraser var friskare än oss moderna svenskar.

Jag kommer ihåg att jag tänkte på Christer då, att om han någon gång varit ledsen över att han såg lite annorlunda ut, så skulle det betala sig i längden när han skulle få leva ett längre och friskare liv än oss andra sönderavlade satar.

Tyvärr visade det sig att både biologilärarinnan och därmed indirekt jag själv haft fel;
Christer dog ung och övertygade mig för all framtid om att man aldrig kan kategorisera människor.