Resumé:

Ja det har ju varit lite tyst härinne, men sen i måndags och sex veckor framåt har jag semester så nu hoppas jag på skrivdåd från min sida!

Våren och försommaren förflöt i en takt där jag med nöd och näppe lyckades hålla näsan ovanför ytan -därav stiltjen på den här fronten.
Inte heller har jag lärt mig hur man direkt-bloggar från min iphone vilket jag hoppats så mycket på -DÅ hade det minsann blivit lite ös i gölen!

Sen sist har det sammanfattningsvis varit två bröllop, ett Vårrus, tre avslutningar och nästintill ett dödsfall där min morfar dog i ambulansen.
Turligt nog är han av segt virke och lever nu igen i godan ro tillsammans med mormor i Myllan. Så jag packar Lilla Arg och åker ner över en weekend om ett par veckor för att ses och låtsas som att det inte är sista gången i livet.
(Vi ska ju ner i augusti också: -Vi ses på stranden morfar!)

Och jag lever gott; huset ska äntligen bli stort om bara arkitekten skickar sista konstruktionspappret, springet går bra så jag har anmält mig både till Midnattsloppet och Halvmarathon. Liten Späd kan räkna till 5 fast hon har ju alltid varit ett geni och Stortjejerna fick så fina betyg att jag päser över av stolthet.

Herr Piano och jag har varit iväg på gallej med övernattning därtill och visst finns vi kvar inte bara som föräldrar utan som par -vi skrattar och fyller i och orerar i mun på varandra. Och för att avsluta det hela är min tatuering på underarmen snart klar och då är det en epok som går i graven för nu blir det inga fler.

Imorgon:
Bad.
Blogg.
Jogg.