Hej Irené!
Dina barnbarn mår fint.
Det är synd att du aldrig får träffa dem, men jag vet att du ändå känner dem.
Vi tycker att Lilla Arg är så lik dig när du var flicka; lockigt hår och långa kinder. Jag tror ni kommit väl överens om hon bara hunnit före metastaserna.
Fina Fyran kan skriva siffror nu, han läser ju redan men mesta tiden ägnar han åt att rita serier och hajar. Han brukar fråga om han får vinka till dig om han åker flygplan någon gång.
Liten Späd fyller två i sommar och tycker så mycket om ordning och reda. Sina saker lägger hon i långa rader och till och med dagispersonalen är överrumplade av hennes förmåga.
Det är synd att ni inte fick träffas; två eldiga organisatörer!
Jag försöker förvalta ditt genetiska arv, och tänker att vi ändå sitter i samma båt.
Inte för att jag nånsin heller kände dig, mer än genom dina barnbarn som du aldrig fick träffa.
Men vi tänker på dig, farmor Irené.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Varför i ren panik?
/Maria
De brukade kalla henne för det: I-ren(é) Panik.
här sitter jag med tårar i ögonen och blir helt rörd av ditt inlägg!!
Evelina
Ja, fy tusen. Lite sorgligt var det allt när jag läste nu igen.
Konstigt att man liksom kan sakna någon som man aldrig känt!
Skicka en kommentar