Gäddan

Idol 1975

2011-10-20T21:05:00.005+02:00

Jag älskar Born to run!

Jag älskar den så mycket att mitt hjärta klappar i otakt och hoppar över slag även när jag för tusende gången låter introt dunka in i mina öron.

Skivan gavs ut ett år innan jag föddes och det är ett mysterium hur en gubbe på helt annan kontinent kunde veta, att det 36år senare skulle traska en gädda över Skanstullsbron och känna igen varenda ord han skrev.

En som visserligen skulle ha fladdriga vjeans och Leejacka med ludd på kragen och guldiga RayBans på näsan; men varken heta vare sig Mary eller Wendy eller Rosalita i förnamn, fast ändå känna sig så träffad av de där textrena att de brände i bröstet när hon hörde dem.

Marknadsföring

2011-10-12T12:11:00.002+02:00

När man köper MittVal Sport vill man tro att innebörden är att man skaffat sig vitamintabletter för människor som hehöver extra tillskott eftersom de idrottar en del.

Men efter att jag öppnat burken inser jag att vad namnet egentligen syftar på är att de här tabletterna är så stora att det är ett helt jävla träningspass bara att svälja ner dem.

Vissa dagar är bättre än andra

2011-10-11T15:14:00.002+02:00

Äntligen känner jag igen mig själv!

It´s getting dirty

2011-10-06T22:28:00.001+02:00

Förlåt

2011-10-05T16:19:00.005+02:00

Förlåt mig det du
är ledsen för
-allt och ännu mer.

Två vuxna mitt i
gemensamma livet,
som en sargar och förstör.

Förlåt att jag inte vill gråta
mer,
även om jag är skör.

Jag är också ledsen,
fast inte när du ser.

Pysselmys

2011-10-05T12:43:00.005+02:00

På tal om kastanjer gjorde vi en djurpark idag. Småtjejerna var lediga från dagis och vi vek förmiddagen åt att promenera runt i Byn och leta upp allt man behöver för att göra en hel Skans. Kottar, mossa, pinnar och andra gratis-fynd.

Lilla Arg kom på att man kunde göra juver av nypon på kossorna.

Det var briljant tycker jag!

Magic minutes...

2011-10-04T20:52:00.004+02:00

Jag nattar skitungarna. Det är gosigt.
Vi läser ny kapitelbok och Späd borrar in sina krokiga treårsben under mina i sängen. Fyran lutar kalufsen tungt mot mitt bröst.
Efter sista sidan ligger vi alldelse stilla och andas i takt; Fyran, Späd, Arg och Mamman.
Det bara blev så, en liten nano-paus mitt i allt.
Från ovanvåningen hör jag Stortjejerna diskutera matte. Bullarna de bakat sprider myslukt i hela huset.

Det var en perfekt stund!

Nu ere nu

2011-10-04T17:08:00.007+02:00

Det är höst i Enskedet. Jag susar fram på min ljusblå cykel och himlen är hög som aldrig förr.
Marken ligger prickig av högblanka kastanjer att fylla fickorna med -det är svårt att låta bli.
Lönnlöven krusar sig längs trottoarkanterna och om man vågar kniper man ett av alla äpplen som dignande tynger ner grenarna till praktisk nåhöjd.

Det är lugnt i själen. Fridfullt och stilla.
Jag låter luften fylla mina lungor och tänker att just nu är jag lycklig. Just nu är allt bra.
Livet är fullt av en massa nu, det känns både läskigt och hoppfullt.
Nu är nu. Och nu. Sen är också nu.
Det är coolt!
Och bra.

Innan gryningen

2011-10-03T00:16:00.005+02:00

I natt är jag utan hud,
bortom skyddande skal.
Hjärtat i otakts ljud,
vrids av själens kval.

I natt är jag ingens mamma,
bara fylld av ensam tid.
Jag är inte densamma,
när gryningen tar vid.

Det tog sin lilla tid..

2011-09-30T22:30:00.004+02:00

...men nu har jag äntligen kommit på hur man gör för att spärra bloggen mot kommentarer.
För nej, jag vill faktiskt inte veta vad ni tycker - jag vill bara skriva.

Tack alla ni som under åren peppat och stöttat i kommentarsfältet. Det kommer jag sakna!

Nej tack, ni som passade på att sprida era egna tillkortakommanden i syrliga, anonyma ordalag.
Det var nära att ni vann.
Tur att en gädda har så jävla många ben att resa sig på!

(Det sög liksom tre månaders must att tugga i mig nån kvävande omtanke jag fått plitat i kommentarsfältet utan att ha bett om det härom sistens. Nu städar jag upp här i gölen, och plitar vidare när andan faller på.)

Sweet 34

2011-07-01T21:07:00.002+02:00

Idag diskade jag en plastpåse, en sån där tjockväggad med ziplås.
Det var helt naturligt i stunden, men efteråt blev jag rädd.
Jag antar att det är början på en ny typ av era.
Kärring-eran.
Snart nog kommer jag att stryka omslagspappret från ungarnas julklappar.
Det gäller att passa sig.

I rest my case....

2011-06-29T22:17:00.001+02:00

http://gaddans.blogspot.com/2011/05/lilla-spad-klipper-till.html

Långholmslycka

2011-06-29T20:48:00.002+02:00

(Fina Fyran fotograferade)

Tre Små och jag fortsatte semesterns första vecka med att bada på Långholmen. Vi tyckte det var en klar 7:a på vår nya 10-gradiga skala som vi instiftat idag och kallar för Beachpitchen.

Resumé: Klart vatten i bra temperatur. Spännande strand med träd i brynet där man kan leka Tarzan och släta klippor att hoppa från. Smidig resväg, vagnvänligt och tons of soptunnor ger extra mammapoäng. Trevligt och civiliserat folk som gör det lätt för barnen att träffa kompisar och föräldrarna att parera hinkstölder och vattenkrig.

Minus för avsaknad av havssälta, sanden är dammig och solvinkeln lämnar en del att önska för en dyrkare. Ganska litet, framförallt i förhållande till antalet som vill bada.

Semester dag 2.

2011-06-29T20:34:00.002+02:00

Japp!
Nu ska det tas igen. Alla innerliga, kvalitativa samtal.
Det går så där.

På stranden
4-åringen:
- Får vi glass, kan vi köpa glass, jag vill ha glass, får jag glass kan vi handla glass, när ska jag få köpa glass, vi vill ha glass, ge mig glass mamma, nu går vi till kiosken, jag VILL ha glass, nu ska vi äta glass, hit med glaaaaaaaaaaaassssssss, kan vi köpa glass, jag vill ha glass, får jag glass kan vi handla glass, när ska jag få köpa glass, vi vill ha glass, ge mig glass mamma, nu går vi till kiosken, jag VILL ha glass, nu ska vi äta glass, hit med glaaaaaaaaaaaassssssss!
Jag:
- Idag köper vi inte någon glass. Ingen alls.
4-åringen:
-..............kan vi åka och bowla då?

I solstolarna
Pianot:
-Morr.
Jag:
-Morrmorr!
Pianot:
-Gr!
Jag:
Gggrrrrrr!!!

I badrummet
Jag:
-Nej du får inte ha tandborsten i rumpan!!!!
3-åringen:
-JOHOOO! FÖR DEN ÄR MIIIN!

Semester dag 1.

2011-06-27T22:21:00.002+02:00

Det var en bra första dag på semestern = jag åkte till jobbet.
Löneförhandlade och blev nöjd.
Åkte hem och sket i att städa.
(Jag har ju hela sommaren på mig)
Och efter att ha handlat byggmaterial på stans byggvaruhus för en halv miljon,
har vi tydligen kommit upp i första premienivån.

Det var i sanning en lyckans dag!

Surikaten tar time-out

2011-06-27T22:19:00.002+02:00

Midsommarhelgen

2011-06-27T21:49:00.002+02:00

Eftersom jag är i nån typ av skapar-koma orkar jag knappt skriva längre. Därför blir det bilder i brist på funderingar. Det är också ett sätt att berätta nåt, har jag hört.

Inslagsproducent

2011-06-23T21:48:00.001+02:00

Idag har jag blivit inslagsproducent.
Det känns kul.
Jag var tvungen att boka om höstens balettkurs till onsdagar istället, men det löste sig.

Hurra.

Arg lärde sig cykla ikväll!

2011-06-20T20:57:00.002+02:00

Japp, hon är ett jävla geni den där 4åringen.
Tog brorsans tvåhjuling och hojade iväg, lätt som en plätt.
Kollade sig över axeln så det lockiga håret svepte över hennes kind.
Hon skrattade, jag med.

Det var min plats i solen.

Balätt

2011-06-20T20:34:00.003+02:00

Idag har jag gjort något jag alltid drömt om:
Jag har anmält mig till en balett-skola!

Ena tonåringen hävdar att det är en del av nån trettioårskris
"Mamma, allvarligt. Du har börjat springa, blekt tänderna och dansa balett samma år. Fast du typ är vuxen!"

Men jag skiter i det för jag är överlycklig. Nu ska jag hoppa i ett par tights och kolla på Black Swan som uppladdning för min nya bana som börjar 1 september.

Balettakademin - HERE I COME!

Favorit i repris:

2011-06-19T00:04:00.001+02:00

Anmälningsbekräftelse (anmälan är betald)
Artikelnamn Antal à pris Summa
Anmälan till DN Stockholm Halvmarathon 2011, Damer 1 : 435,00 SEK 435,00 SEK
Stockholm Halvmarathon T-shirt 1 195,00 SEK 195,00 SEK
Total 630,00 SEK
Varav moms 0,00 SEK

Lunch-möte med musikchefen

2011-06-18T18:14:00.003+02:00

Ibland när det känns lite motigt på jobbet gäller det att påminna sig om att det inte är så många förunnat att arbeta med goda vänner som gärna hänger på och badar på Waldemarsudde mellan varven.

Men det gör jag!

Spring-time!

2011-06-18T17:55:00.004+02:00

Idag när jag var ute och sprang olusten av mig kom jag fram till att man nog får räkna mig som en motionär nu för tiden. Det har liksom inte riktigt gått upp för mig att jag sedan mars förra året tränat hyfsat hårt. Eller tränat och tränat, men jag har älgat runt en två-tre mil i veckan ganska länge nu.
Fast för nån månad sen köpte jag cykel och började hoja till jobbet, vilket gjort att jag inte orkat springa lika mycket på vardagarna utan får nöja mig med nån runda på helgen. En normal arbetsvecka cyklar jag nästan tolv mil. Det är inte så jobbigt, men man får ben som telefonstolpar!
Så döm om min förvåning när det visar sig att cyklingen gjort mig till en mycket bättre löpare; snabbare, uthålligare och starkare. Det är ascoolt att kunna spurta först till korsningen, sen till bilen i kurvan, förbi fältet och hålla farten inte bara uppför backen utan vidare och vidare tills det bubblar av lycka i magen!

Och när jag kommit tillbaka dit jag startade pirrar det som av elektricitet i låren, det galopperar i bröstet och det ser ut som att armarnas ådror ska tränga genom huden.
It's pure magic.

I helgen

2011-06-06T23:51:00.003+02:00

...gjorde vi det här:
Solade, slappade, läste, badade i havet, badade i goda vännernas nya pool, grillade och läste slasktidningar.

Det var toppen!

Sommar-lexikon

2011-06-05T11:44:00.000+02:00

Eller som vi säger i semestertider:
Turist-mage

I gullregnets månad....

2011-06-05T11:42:00.001+02:00

Eller som vi säger i år:
I gullfiberns månad

Våra vänners liv

2011-06-04T21:37:00.003+02:00

Årets varmaste natt tillbringade jag på Söder med luftballonger och svalor svävandes kring husåsarna. Karlsson på taket hade för en kväll lämnat Vasastan och lät sin ande spritta över ett litet, men innerligt sällskap på terrassen. Skratten kluckade i magen, vi nosade på varandras drömmar och pratade om månader som gått.
Jobbet, livet, kärleken, funderingar om framtiden avhandlades alltmedan junimörkret slöt sig runt våra huvuden.
När kylan kröp ur skuggorna smög vi närmare grillen, läppade likör och bytte låt på iPhonen.

Det var en finemangsbäst inledning på sommaren!

Det tar sig!

2011-06-04T21:33:00.002+02:00

Just som man suttit på sin tillplattade kärringbak och bönat om mer adventure i sitt lilla liv, slänger Liten Späd på en pulka på grillen.
Den brann fint.

Tadam, äntligen lite happenings i Enskedet!

Det var bra förr!

2011-05-31T22:07:00.004+02:00

Idag fyller Fyran sju år.
Gissa om jag älskar dig, F!

Äventyrslusta

2011-05-31T21:53:00.003+02:00

Jag drömmer om utmaningar och äventyr!
Om att simma bland hajar, klättra i berg, leva dekadent i Paris med en cig i mungipan och dinglande ben på varsin sida om en fönsterkarm (Helst iförd ballerinakjol och basker).

Inte för att mitt liv saknar spänning som det är.
Ibland dristar jag mig till att cykla till Ica utan deo.
Och fast livet är mig kärt åker jag ibland våra 200m till dagis utan att spänna bältet.
Dagar då jag är riktigt järv slänger jag Fina Fyrans byxor i tvättmaskinen utan att tömma fickorna. Det är verkligen living on the edge!!!

Lilla Arg förtydligar:

2011-05-30T21:18:00.004+02:00

Med en enkel tulipan!

Nr 2

2011-05-30T19:49:00.001+02:00

På mitt jobb ser jag Sveriges snyggaste människor i vitögat varje dag.
Och varje dag blänger lämningarna ur deras brunöga tillbaka från vattenspegeln i toan.
Glidspåren efter träcket som slääääääääpat sig ner i spolkoppen.
Den moderna mediamänniskans hällristningar - omöjliga att rubba för annat än tidens tand.

Är det inte höjden av oskick att strö såna visitkort runt sig?

Mors dag-parad:

2011-05-29T20:47:00.003+02:00

Just som man tror hoppet är ute att bli uppvaktad på Mammas Lilla Dag,
dyker den här glada trion upp.

Hepp!

Fyran blir sju

2011-05-29T20:39:00.005+02:00

Vi firar Fina Fyran. Helt plötsligt är han en sjuåring med garageportsglugg mellan framtänderna.
Idag hade han storkalas - bjöd sina vuxna kompisar.
En del kom, andra inte, men det blev fullt runt bordet ändå.

Fyran gjorde tårtan och öppnade paket med lego och Tintin-album.
När allt kommer omkring är det på tisdag han fyller år.
Vi har många dagars festande framför oss!

Gäddans kokkonst

2011-05-28T15:49:00.003+02:00

Jag brukar alltid säga att allt jag lärt mig om livet har jag lärt mig av ToyStory-filmerna.
Fast allt jag lärt mig om matlagning har jag lärt mig av Pianot.

Idag gjorde Gäddjäveln en sur men hyfsat perfekt tryffel-majonäs.
Nu kan jag dö lycklig!

Springet och livet

2011-05-28T14:49:00.002+02:00

Man tänker väldigt bra när man springer. Idag kom jag på att en löprunda faktiskt är som livet - man segar i motvind och gläds åt nedförsbackarna.
Ibland trampar jag lite snett men det är ok för fötterna hittar rätt igen. Gör missbedömningar och landar i en vattenpöl så skorna börjar skava. Härdar ut; snart torkar strumpan och doften från en syrén golvar mig inpå nästa villagata. Minns skolavslutningar, sommarlov, rutiga klänningar och farmors berså på Ekedal.

Vidare, vidare och jag springer förbi en student jag aldrig tog och genar över höghusområdet med tvättstugorna som mullrar ut en doft av Ariel. Sköljmedel, omlottröjor, plyschdräkter och småbarnsår. Mammalycka och ömma bröst, tar vägen där bilarna kör. Blir omkörd, hundra knyck, men jag trampar på. Blicken vid horrisonten och vet att allt har sin tid. Passerar dagis där jag jobbat och lämnat bakom mig, mina fötter vill nån annanstans.

Det är härligt fast jobbigt och svettigt men jag springer ännu fortare bara för att jag kan. Vägrar tänka 'sen' och piskar på mig ett hack till, jag vet att jag orkar! Slänger mig runt en kurva och snubblar in i en flädervägg. Hjärtat svämmar; kärlek och flytande guld - det finns ingen lukt som berör mig som fläder! Vi kallar det hylle i Skåne och jag minns sommarkvällarna på pappas cykel när vi plockade klasar till saftkoket i köket. Lillebrors barnsits bak mamma; hur vi sträckte ut händerna i motljuset för att skrattande nå varann.

När telefonledningarna börjar löpa över mitt huvud, gatorna blir smalare och slingrigare, nu närmar jag mig Kallebacken och katterna som smyger i buskaget. Då tänker jag på Behemot och minns att livet alltid går vidare, att ljuva kärlekar ska vårdas ömt -längst in i själen. Sen krasar det under skorna av singel och jag upptäcker att jag står där, mitt på tomten, mitt i livet. Med lite bakom mig, men milsvida olöpta vägar framför mig.

Hjärtat bankar innanför revbenen som häver sig under tröjan;
Fy fan vad jag älskar att leva!

Lilla Arg snackar

2011-05-27T21:51:00.003+02:00

1.
Lilla Arg äter frukost.
Jag undrar vad hon äter?
- Det är yoghurt med... med... eh... med reflexer!
(Cornflakes alltså)

2.
Lilla Arg sitter på sängen när jag klär på mig.
Hon kniper med munnen när hon ser mina stringtrosor:
- Mamma, de där kalsipperna är VERKLIGEN för små för dig!

Fina Fyran slår till

2011-05-27T21:48:00.002+02:00

Fina Fyran och jag slog en lov kring den lokala leksaksbutiken.
Vi gick in.
Och ut med en krokodil.
Det var ett lyckat köp!

Lilla Arg klipper till

2011-05-27T21:40:00.003+02:00

På dagis har de tema "Jord, eld och vatten" detta läsåret.
Varje vecka sätts det upp nya alster i hallen så även vi stressade föräldrar kan se telingarnas inlärning på området.
Förra veckan hade alla barn gjort potatisar i papper.
Jag vet inte om det hela såldes in som 'potatisstånd' men jag skrattade så jag grät när jag fick syn på Args fenomenala fallos-pyssel.

Finorten makes a state!

2011-05-25T20:08:00.002+02:00

Jag tycker det är väldigt coolt när vanliga människor gör avtryck i stadsmiljön.
Dock utan att förstöra den; vandalism är aldrig häftigt.
Däremot gillar jag gympadojor uppslängda i ledningar över gatorna, schablonsprayade rådjur på vägskyltarna och riktigt snygg graffiti på bergen runt tunnelbanetågen.
Alla ganska urbana yttringar får man väl ändå säga.

Länge har jag gått och sparkat grus i den medelklassa villastaden och väntat på att något skulle dyka upp även här. Ett tidens tecken, en kulturyttring från röster som inte någon lyssnar på, ett skri från kvävda kreativiteter.
Och nu -skam den som ger sig!
Nu har det äntligen hänt:

I finorten har det nämligen blivit en trend att låsa fast kasserade barncyklar/trambilar/vagnar/you-name-it utmed gatorna.
Mellan dimslöjor av spetsvirkade shabby chic-gardiner kantas trottoarerna av vrak.
Det roliga är att för den som aldrig kör bil (och således inte behöver sänka farten) innebär det ett otroligt irritationsmoment eftersom man tvingas ratta ut vagn och ungar på gatan för att komma runt varje Enskede-statement.

De där jävla installationerna kommer bli min död då jag en vacker dag bortträngd från trottoaren blir påkörd av nån übergasande curlingförälder.

Uppdat 30:4:11

2011-04-30T11:19:00.004+02:00

Idag sitter jag i soffan och låter aprilsolen steka mig i nacken. Utan dåligt samvete kollar jag och småkidsen film, mitt på dagen, med strålande vårväder utanför fönsterna.
Jag borde duscha, borsta tänderna, packa resväskan och gå igenom de viktiga papperna jag ska ta med mig, men jag låter vuxenlivet dröja ännu ett tag.
Just nu befinner jag mig mitt i en turné med jobbet. Det är roligt eftersom det sammanfaller med att jag fått utökade arbetsuppgifter som tvingar mig att flyga lite högre än förut. Det går bra! Det är roligt och spännande och ger mig en rejäl spark i rätt rikting.
Jag nosar i cirklar allt närmare och närmare på vad jag egentligen vill jobba med när jag blir stor.

Ledighetens moment 22

2011-03-20T13:28:00.003+01:00

Helger tycker jag är svåra att förhålla sig till:
Å ena sidan vill man hitta på något eftersom man äntligen är ledig.
Å andra sidan vill man verkligen stanna hemma eftersom man är ledig.

Ljuv musik i mina öron 1 & 2

2011-03-17T20:49:00.003+01:00

Igår var jag på synnerligen trevligt gallej med min kollega Kaptenen och ett gäng muntra gökar från Produktionen. Vi halkade hela vägen till Södra Teatern och kollade in några spattiga swingpjattar från Luleå. De kallar sig tydligen The Movits och spelade småbyxorna av hela publikhavet - vilket röj!
Det var skoj.

Idag fick jag feedback på porträttfotona goda vännen E tagit några blåsiga lunchraster förra veckan. Vi smög ner bland containerstaplarna och tog närbilder i motljus medan jag såg mitt argaste arga ut. Det var också roligt. E:s fotolärare tyckte bilderna var mycket fint komponerade, enda invändningen var att modellen möjligtvis var lite för snygg.

Själv tycker jag det var den bästa problematik jag hört talas om!

Ur askan in i solen

2011-03-15T21:33:00.004+01:00

Ibland tror man att man är död, men så visar det sig att man egentligen legat under ett väldigt, väldigt tjockt istäcke. Den här Gäddjäveln har tillbringat sina senaste månader på botten, längst ner i dyn på en genomfrusen göl.
Det har varit rätt ensamt och lite tyst.
Det har varit rätt trist.
Det är dags att rycka upp sig.

Jag gjorde det i morse då jag iförd mina ny-unnade dyrbrillor vände nästippen mot morgonsolen medan tunnelbanan dundrade över isflaken under Skanstullsbron.

Jag gjorde det när jag sippade en cola framför tv:n vid åttarycket med sovvarma barn i sina sängar toppade med ulliga gosedjur en trappa ner.

Och jag gjorde det definitivt ikväll när jag stod i mörkret på gräsmattan med en tjuvcigg i mungipan och lät blicken svirra upp mot stjärnorna spända över vår taknock.

Det här livet är majjigt - och det är mitt!

Välkommen tillbaka -Livet

2011-01-29T09:52:00.004+01:00

Idag käraste bloggläsare är det en underbar dag!
Inte bara har livet återvänt, igår damp min nya iphone ned i hemmet.
Detta sammantaget gör mig till en patetiskt hel människa igen.
Nu ska jag handla tulpaner, pimpa huset och städa toaletter -det har jag inte bekymrat mig om sen Dackefejden.
Framåt kvällen ska vi ha folk på baluns, en handfull riktigt goda vänner som ska ge sig i kast med Minuten-tävlingar och amerikansk kokkonst.

Det ska bli roligt!

Chick Lit-dansösen svarar:

2011-01-20T09:56:00.003+01:00

Hur skulle du beskriva din privata garderob?
– Till vardags bär jag uteslutande jeans, Acnejeans.
Jag har en kille som hjälper mig att köpa alla mina jeans.
Han heter Dennis och jobbar i Acneaffären, han ringer mig så fort han fått in en ny slitning.
Och sen tycker jag att vd:n på Acne är skitsnygg.

(Ur Aftonbladet 11-01-18)

Ibland önskar jag att att någon handplockade mina brallor så jag slapp den tärande oron för att missa en endaste jeanstvätt som släpps. Då kanske jag äntligen fick bli lycklig på djupet...

Dagens gröt 1:

2011-01-18T21:41:00.002+01:00

Hammarbyhamnen, kl 12.17

Trygga h(f)amn!

2011-01-18T21:16:00.004+01:00

I eftermiddag gjorde jag mig ärende till Finhamnen och gamla kontoret.
Det spratt i benen när jag klev av bussen och ivrigt ökade jag steglängden för att fortast möjligt komma fram, upp, in!
Glada miner, öppna famnar, redaktörsgöken, Kaviarkillen i sin redigering, gamla skrivbordslängan, vattenautomaten och bästa lilla E inne i sin glasbur.
Vad jag saknat!

Jag kände hur kreativiteten började porla i tinningarna och omgivningen gav mig en påtår mod i barm, värme i sinnet, skrattet började bubblade i magen.
Och egentligen är det bara ett jobb, ett format, ett kontor med några mediamänniskor
- men för mig är det hemma!

Stortjejen filosoferar:

2011-01-17T21:01:00.003+01:00

-Det är faktiskt rätt kul i skolan ändå. Det är bara lektionerna som är tråkiga ibland.

Skitstövel

2011-01-17T20:40:00.006+01:00

För att komma till rätta med min psykiska ohälsa beger jag mig ett par gånger i månaden till Vasastan.
Det är inte mina kvarter.
Hur trevligt det än vara månde med Tranan som häckar i sitt rede vid Observatiorelunden så trivs jag aldrig i den faunan. Det är helt enkelt skillnad på fågel och fisk.

Idag när snögloppet rann i rännstenarna och vintern fullkomligt rasade från taken, hade alla Odenplansmadamer så rådigt tagit på sig sina Hunter-stövlar. De gick där nöjt och trippade genom ilarna som virvlade fram över trottoaren. Äntligen fick de rasta sina små dyrgripar till skodon, äntligen fick de visa världen att de inte bara äger en labrador, en stickad mössa med pälstofs och fluffig Rävjacka utan även ett par gummistövlar med sex vita versaler på skaftet: HUNTER.
-Yeah, I´ve got it! lyste det triumferande i deras ögon.

Jajemensan, you sure got it! tänkte jag.
En halvliter omstöpt rågummi för tvåtusen spänn.
Det är fan brilliant!

Lön för moders-mödan:

2011-01-16T21:15:00.001+01:00

Lopp att springa i år:

2011-01-16T20:44:00.003+01:00

Skämselpropaganda

2011-01-10T22:24:00.004+01:00

Idag fick jag smaka skammens bittra beska;
Fyra månader efter att det begav sig, drog jag under pinsamma påtryckningar ur tummen och lämnade tillbaka paljett-klänningen jag bar på Kristallen-galan i september.
Den var inlånad från en bekant till mig som är kostymör och sömmerska.

Jag har inte skämts så mycket över min egna persona sen förra veckan då jag luktade på mina löparkläder.

Den odören fick mig dock att rodna ända in i själen.

Det våras för Gäddan

2011-01-07T13:34:00.002+01:00

Idag är det tö i Finorten; stora sjok drösar ned från taken och istapparna står som spjut i backen.
Äntligen tecken på att det finns ett liv bakom Kung Bores bistra tider.
Det bådar gott tycker jag och stryker kläderna inför kvällens baluns.

Tjottahej!

Välkomna hem till mig

2011-01-05T22:25:00.005+01:00

Någon hyfsat vis människa sa en gång i tiden att för varje person man älskar så öppnas ännu ett rum i ens hjärta.
Jag tycker det är väldigt fint sagt.

Några av mina rum finns där så smärtsamt tydligt men ingen bor i dem lägre.
En lillebror, en död farmor, en älskad katt, en avlång hund; dörrar som stått på vid gavel är nu stängda och låsta.
Fast rummen finns för alltid kvar innanför -gapandes tomma och det gör ont att tänka sig.
En del kommer kanske för alltid att bli som dödsbon i amerikanska filmer med vita lakan svepta kring varenda möbel och saker som inte får röras för att bevara vartendaste minne av den som en gång bott där.
Men jag tror man ändå måste tvinga sig att släppa in nya gäster, annars blir man ett vandrande orört kråkslott av ekande tomhet och ändlösa korridorer till slut.

I mitt hjärta finns det många rum och eftersom alla vet att husets hjärta är köket så har jag sex stycken; ett för varje barn.
Ibland är det svårt att värma upp hela den där jäkla kåken.
Det kan blåsa snålt och dra runt knutarna men jag hoppas och tror att de som fått nyckel in och sitter runt min kakelugn känner sig rätt tillfreds.
Jag tror att de känner att de alltid är välkomna hem.

Att jag verkligen älskar dem.

Status:

2011-01-05T20:18:00.000+01:00

Ibland känns hela livet som ett jävla migrän-anfall.

"All utveckling börjar med en utmaning"

2011-01-03T19:24:00.003+01:00

Idag skulle jag börja mitt nya jobb, men det första jag egentligen började med var att försova mig.
Jag erkänner mig till de renodlade tidsfascisternas lära och hade noga planerat in en morgontoalett av digert mått och således satt väckning i den allra strävhårigaste vargatimme.
(En avdankad sminkös med präktig 30-årskris på väg till nya arbetsplatsen;
hon lugnas inte av ett välment "hel-och-ren"-tänk utan kräver det allra tyngsta artelleriet inför sin entré.)

Döm därför om min förvåning när Fina Fyran slet av mig täcket ungefär i samma veva som jag sett mig själv skrida färdigmålad uppför trappan för att i godan ro inmundiga frulle.
Med gasen i botten/överhoppad dusch/koffeintabletten i magen lyckades jag hämta in tiden så pass att jag snubblade exakt på minutslaget och slapp den smutisga förnedring det innebär att komma sent.

Och jobbet då?
Jo det kommer gå toppen, tack!

(Tror jag iallafall....)

Springsug

2011-01-02T20:38:00.003+01:00

Igår kom jag på mig själv att darra av pur upphetsning när jag vek ihop mina joggingkläder.
Som en Pavlos hund skakar hela kroppen i ett endorfinrus bara jag fingrar på de där svett-stela gamla paltorna.

Är det vad man kallar för positiv betingning?

Vemodig Sax-Tax-saknad

2011-01-01T00:32:00.006+01:00

Hur länge sörjer en katt en katt?
Lika länge som man själv?

Och hur länge sörjer man en katt då, lika länge som en hund, en tax?

Stackars Surikaten signar uppgivet ner i soffan efter att ha letat igenom huset för femtielfte gången.
Börjar alltmer sällan vänta vid fönstret med blicken i horisonten, klippandes med ögonlocken.

Själv stryker jag henne utmed ryggen och en tår ur ögat, lovar att det blir bättre.
Men vad fan vet man?

-Lilla Surikaten det kommer en vår, tröstar jag med handen i hennes päls.
Det kommer mars och motljus och mod i barm.

Det är vår tid då, lilla Surikat.

Mitt bidrag till nyårssupén del 2:

2010-12-31T21:29:00.002+01:00

Just som man trodde att det inte kunde bli värre fick Gäddjäveln potatisen på sitt to-do-bord.
Förlåt gäster.

Nyårslöften:

2010-12-31T17:40:00.003+01:00

Nästa år ska jag bli en lite mer uppdaterad version av mig själv.
En Gäddan 2.0

Kort sagt ska jag satsa på att bli lite:
Smartare
Snabbare
Starkare
Snyggare
Snällare
Stoltare

Det görs inte i en handvändning.
Men det ska gå!

GOTT NYTT ÅR!!!

Mitt bidrag till nyårssupén:

2010-12-31T13:54:00.004+01:00

En trist sak med att leva ihop med en mästerkock i ordets rätta bemärkelse, är att man blir så smärtsamt tydligt uppmärksam på sina egna tillkortakommanden inom matkonsten...

X-mas spirit!

2010-12-30T22:59:00.005+01:00

Liten Späd hjälper mig i tvättstugan och utbrister plötsligt ilsket:

-Jag gillar inte Morran. Jag ska skjuta Morran!

(Jag kämpar för att hålla mig för skratt)
-Så får man väl inte säga!

(Liten Späd spänner sina intensiva blå i mig)
-Men då hämtar jag ett svärd!

-Vad ska du göra med svärdet då? undrar jag.

-Jag ska skjuta Morran!

På korta ben

2010-12-28T16:28:00.007+01:00

Om vintern vore över
mörkret förmått klinga ut
då fick jag den tid jag behöver
att läka såren till slut.

Jag släpper dig ur famnen nu
alldeles lätt och fågelfri
fastän det alltid varit du
kan det aldrig bli vi.

Vem vågar välja det onåbara
ett liv som aldrig fanns
en dröm som endast fick vara
verklig någon annanstans.

Nytt jobb!

2010-12-28T12:33:00.003+01:00

Idag har jag tackat ja till ett annat projekt, börjar på måndag.
Det känns spännande och samtidigt lite farligt att prova sina vingar; jag har bara jobbat på ett och samma bolag sen jag inledde min nya yrkesbana för 1 1/2 år sen.
Men med nytt år och nya planer hoppas jag att även ett nytt jobb gör sig fint i tillvaron.
Bra start på året!

Ok, låt oss "Prata om det"

2010-12-28T01:32:00.006+01:00

Midsommarafton innan min tolfte födelsedag kom det sig att jag var ensam med min bästa kompis pappa. Han höll fast mig i sitt knä i deras förråd och utanför föll ett klassiskt duggregn.
Därinne bland myrmedel och trädgårdsredskap trevade hans klumpiga fingrar bort det sista av min barndom, den sista smulan av blåögd tillit hos en flicka som inte ens fått sin första mens. Jag minns känslan och lukten av hans läppar som pressades mot min hals, fukten som stod ur hans strupe luktade öl och jag var så rädd att det svartnade för ögonen. Mitt hjärta bultade och bankade så hårt att det höll på att spränga bröstkorgen, men det kände inte mannen som raspade runt med sina smutsiga labbar där det ömmade som allra mest.
Jag försökta hålla emot, i ett enfaldigt försök att stoppa vad som höll på att ske.
-Nej, nej... viskade jag och knep ihop ögonlocken.
-Jag vet att du vill, flämtade han och tvingade händerna ner innanför mina shorts.

Det slutade där.
Min storebror kom gåendes på gatan och ropade på mig, maten stod klar i trädgården hemma. Som genom ett trollslag var jag lös och sprang mot dörren, grusgången krasade under mina fötter som trummande tog mig bort, till säkerheten.

Min farmor var på besök.
Jag minns att jag bad att få gå på toaletten före vi satte oss till bords.
Sen firade jag den första av alla andra midsomrar jag kommit att hata.

Nu när dagis har jul-stängt...

2010-12-28T00:44:00.004+01:00

...använder jag babygungorna i parken som alternativ barnomsorg.
Samma upplägg; lämna på morgonen -hämta på kvällen.
Toppen.
Lite vuxentid måste man väl för helsike unna sig?

Vinkelvolt:

2010-12-26T16:41:00.004+01:00

Ok, det är svårt att toppa gårdagens brygga, men jag lyckades i alla fall impa på hunden....
Idag firar vi julafton.
Gött mos, folks!

Dan före dopparedan

2010-12-26T00:53:00.003+01:00

Recept för lyckat pyssel:

Fuck the tomteluva.
Here comes The Hat!

(Ja, vi firar Stora Julafton den 26:e)

Dagens löften:

2010-12-25T13:17:00.001+01:00

Nästa år ska jag bli lite mer härlig och göra följande saker:
1. Ta löpningen till nya höjder
2. Rycka upp mig

Det känns som en mycket bra plan!

GOD JUL!!!

2010-12-24T17:16:00.002+01:00

Ja, eftersom jag lyckades bli av med min nya vinterjacka innehållandes iphonen på julfesten förra veckan, håller fotot ovan den typ av kvalité man kan förvänta sig från en stand-in-mobil i väntan på försäkringspengar.

Men det blev en liten jul, och det blev kul.
Från oss alla, till er alla:
Gladerliger Jul!

The bottom is nådd.

2010-12-23T13:28:00.004+01:00

Idag dog vår katt.
Mitt allra mest älskade husdjur.
Som en spännande kulmen på en uber-vidrig höst.

Kanske är det dags att lägga ner den här depp-bloggen nu?
Å andra sidan kan det ju inte bli värre.

Tack för läxan, gud-jävel!

Fyran snackar:

2010-12-12T11:30:00.002+01:00

-Mamma, har morfar tagit slumpen?

(Vilket visade sig betyda: -Mamma, har morfar gjort lumpen?)

Det lilla livet

2010-12-12T11:02:00.009+01:00

Ibland kommer det sig att jag funderar över hur livet vore utan barn. Det är så klart svårt att sia om eftersom jag aldrigt upplevt den tillvaron; jag var ett barn som fick barn och så var det med det.
Jag har alltid levt med halvätna plättar i fönsterkarmen, nappar i handväskan och konstverk på väggarna. Och då menar jag inte den inramade varianten...

Utan barn skulle jag nog inte ha litervis med handsprit hemma, det hade räckt med en tvättkorg och jag skulle inte behöva knöla med tre uppsättningar ytterkläder varje morgon utöver mina egna. Jag skulle kunna strunta i att sätta undan viktiga, ömtåliga saker för risken att någon skulle måla golvet med nagellack eller starta en tändstickseldsvåda vore tämligen liten.

På senare tid har jag förstått att många vuxna tycker det är läskigt att ens föreställa sig hur det vore att leva med sex barn. Själv känner jag tvärt om. För vad skulle jag gjort med all tid?
Var skulle jag kanalisera all kärlek, omtanke och engagemang?
På jobbet? Gymmet? I någon affär?

Att leva med barn är att ha tillgång till två världar, att aldrig behöva lämna leken, barnlitteraturen, sångerna och Pixar-filmerna bakom sig. Och när de små liven sen blivit lite lite äldre får man genom deras läxor en ny chans att lära sig andragradsekvationer och andravärldskrigets olika vändpunkter.

Det är ett gott liv!

Bäst just nu:

2010-12-01T22:11:00.004+01:00

Jag har skaffat mig ett gymkort som ger mig tillträde till gummerat underlag i perfekt inställt löptempo var jag vill i stan. Glad i hågen har jag några gånger i veckan tågat dit och ställt mig på löpbandet för att ge kroppen vad den tål -och behöver.
Det går åt helsike.
Att stå på den där maskinen och nöta i en timme är outhärdligt! Jag förgås efter tjugo minuter, det är som att någon plockar strå för strå från min kalufs med planen att göra mig skallig; sofistikerad tortyr!!!

Så jag började springa ute på gatorna igen.
Och med flertalet löprundor i ryggen ackompanjerade av minusgrader, snöstorm och nordanvindar kan jag nu avslöja världens bäst bevarade hemlighet:
Att löpa utomhus på vintern är bättre än att lubba rundor på sommaren!
Det är som att få existera i ett helt nytt elemet, som att andas under vatten eller sväva genom luften!
I kläder som egentligen är för tunna att värma någon ens i april, ångar jag fram som ett stabilt lok. Bilarna kan sladda bäst de vill på oplogade vägar och svärande cyklister snigla sig fram i vägrenen -själv trampar jag mig spikrakt och snabbt framåt brevid och förbi.

Robyn smeker mig i öronen, vinden sliter i mössan.
Det är sann lycka!!!

Tacksamt ledsen

2010-12-01T21:59:00.003+01:00

Först ska jag säga tack!
Tack alla vänliga själar som postat kommentarer, mailat, ringt och sms:st mig.
Tack för att ni visat hur många fenomenala vänner jag har, och hur många vänliga men okända själar det finns i den annars ganska gudsförgätna cybervärlden.
Det har stärkt mig enormt mycket att senaste tiden läsa era kloka och peppande ord. Aldrig dömande -alltid genomtänkta och ärliga.
Tack!

Sen ska jag säga förlåt.
Förlåt till alla er som jag varken svarat eller ringt upp. Förlåt att jag inte orkat berätta eller reflektera, sätta ord på vad som hänt eller hur det känts. Jag har nog bara behövt vara ifred med mina tankar, tagit en dag i taget. En sorg i stöten helt enkelt.
För att hålla ångan och näsan uppe, har jag förkovrat mig i jobbet, träningen och barnen. Inte planerat så mycket, inte spejat mot någon horisont.

Just nu är jag här, just nu är allt bra.
Det räcker fint.
Ingen ska dö!

Dag 9.

2010-11-21T12:02:00.003+01:00

Idag funderar jag på om det eventuellt bara är så att jag blivit galen? Det kanske finns något fel på mig som en läkare kan diagnostisera och bota snabbt som tusan.
Vad har jag för problem egentligen, vad är det som är så jävla tungt?

Helg i Byn med soffan full av sköna ungar. Vi har ätit frukost i lite olika sittningar och grupperingar. Småbarnen och jag tog första vändan strax efter åtta, sen har osten hyvlats fram till nyss vid elvarycket av tonåringarna.
Vi läser tidningarna och småpratar över disken.

Jag borde bara vara så glad, glad, glad över all kärlek som strömmar in i mitt liv, över att det går bra och att jag får leva i just detta sammanhang, i detta nuet.
Jag försöker tänka så; att vad som än händer i mitt liv så är det här mitt gäng, min familj, min love-boost som finns runt mig.
Sex ofattbart fenomenala barn som är mina och som jag kan vräka hur mycket kärlek jag vill över. Det skänker mig lite ro.

Dag 8. Nej.

2010-11-20T11:31:00.003+01:00

Nej.
Idag är det svajjigt igen.

Lördag och jag vankar runt som en osalig ande mellan hemmets olika "ta-tag-i-stationer": tvättmaskinen, återvinningskassen, diskmaskinen och de knöliga filtarna i soffan.
Pinao ska iväg på övernattningsevenemang i eftermiddag, jag ska ha mys med barnen.
Det kommer att bli toppen.

Men det är något som gnager i mitt bröst; en liten näbb som raspar i hjärtat. Jag vet inte var det är, men den gör sig påmind, pockar och pickar.
Jag sorterar i min låtlista inför gymbesöket. Plockar bort allt vemodigt, känsloladdat och tårdrypande, allt med igenkänningsfaktor, allt minnesproppat och finstämt.
Bort ryker Kent, Moneybrother, vissa Robynlåtar och hålen fyller jag med Imperial State Electric och Sweet.

Men vad fyller man pickpock-hålet i hjärtat med?

Dag 7. (Det går bra nu)

2010-11-19T21:03:00.006+01:00

Idag var jag ensam på min redaktion; alla redaktörer, producenter, assar och projektledare var på annan ort för kvällens sändning. Det kändes nästan som att vara elva år och home alone!

Jag vek förmiddagen åt att sy ihop det sista till helgens event och maila ut schema till teamet.
Efter att ha avnjutit en gröt till lunch och två fulkaffe framför datorn, passade jag på att titta efter hur Kaviarkillen hade det i sin redigering.
Det är faktiskt helt sinnesjukt spännande med alla olika konstiga delar som det finns av tv-produktion!

Eftermiddagen var jag egentligen klar med mitt, men stannade på posten för att vakta telefonen om någon skulle höra av sig och behöva eventuell assistans.
Mellan de olika samtalen passade jag på att förkovra mig i bolagets olika program som jag inte hunnit titta på förut.

Det var en skön avslutning på veckan, and i was so f*cking worth it!!!!

Dag 5 (Onsdags-kul)

2010-11-18T22:17:00.002+01:00

Igår gjorde Arkitekten och jag Söder.
Vi möttes på Slussen efter jobbet och flanerade gågatan uppför krönet.
Det var mycket folk i omlopp som fick kvällen att andas liv och skänkte puls till stan.

En öl blev två och vi hann prata om livet, drömmarna, kärleken och hans nya lägenhet ett stenkast bort. Det var härligt och okomplicerat, skrattet bubblade under ytan.
Som vanligt råkade vi i luven på varandra över någon diskussion, men det gick över fort.

Vi tog en fredscigg utanför. Vi tog två.
Lyfte blickarna mot skyn och blåste ringar medan tankarna fick flyga fritt.
Slöt cirkeln med delad kanel-whiskey i baren. (Gott!)

Det var en fin kväll.
Precis en sån jag behövde.

Dag 3

2010-11-15T19:02:00.004+01:00

Ena stunden tänker jag att livet är svårt, nästan hopplöst.
Man vet liksom inte hur allt ska sluta och det tuggar mig på ett nästan outhärdligt sätt.
Kan man inte få en liten garanti, ett löfte, en skymt in i framtiden så man vet hur man ska spela sina kort?

Nästa stund tänker jag att det faktiskt inte behöver vara så komplicerat, att det bara är att hänga med och se var man landar. Bara man håller näsan över vattenytan kan strömmen föra en vart som helst och det är ok, för någon gång lär man ju spolas upp på torra land igen.
Det gäller kanske bara att fylla livet med glädje på något sätt under tiden, tills man kan se allt glasklart klokt.

Idag har jag varit glad på jobbet, för första gången på evigheter.
Och det var så galet skönt att få skratta igen!
På onsdag ska jag träffa min bästa Arkitekt och prata om hans nya lya och allt vatten som runnit sen sistens.

Det ska också bli härligt!

Dag 2

2010-11-14T12:08:00.003+01:00

Hur mycket tårar finns det i en kropp?
Jag står i duschen och gråten rinner i floder nerför mitt bröst, blandar sig med det heta vattnet och virvlar ner i avloppet.
Det är jävligt ovärdigt att hulka i ensamhet, men jag vet inte vems axel jag ska snörvla mot.
Vissa saker i livet måste en människa bära ensam.
Sorg är fult och svårt, jag skulle behövt en manual.
Ett recept med lika säker utgång som en plåt muffins.

Jag smäller mig själv på låren; ta dig samman lilla mamman!!!!!
Stänger av vattnet och gnuggar mig hårt med rispig frotté över huden.
Medicinerar hålet i mitt hjärta med femtio situps på badrumsgolvet.
(Tänker göra femtio armhävningar för att kväva rastlösheten som sliter i min själ men orkar bara tjugoen.)

Det känns bättre.

Om någon ska dö så är det iallafall inte jag!

Låta den rätte komma in.

2010-11-13T13:18:00.005+01:00

Ibland tänker jag att livet kanske ändå är som en cirkel;
att när man befinner sig i det djupaste helvetet är man också närmare himmelska höjder än någonsin förr.
Kanske är förlorandets svarta sorg granne med återupptäcktens mjukaste sötma.

Än vet jag inget om det.

Men med facit i hand kan jag kontstatera att det varit en höst som fått mig att känna väldigt mycket. Den har ruskat och skakat mig som en köttvante mellan två rufsiga vargakäftar från sida till sida. Och gudarna ska veta att jag lärt mig en hel del om livet och mig själv.

Det har varit KRIS mitt i villaidyllen.
Inte som i Kriminellas Revansch I Samhället utan KRIS som i Kärleken Rasar Ihop Supersnabbt.
KRIS som i skrik på familjerådgivningen och middagar under tystnad.
KRIS som i jobba sent och sova borta.
KRIS som i ditt jävla fel och far åt helvete.

Idag ligger lugnet som en trygg, varm filt över Enskedet. Nyvakna ögon ser ut över bygget på tomten och huset som varit vår dröm. Om man skulle montera lite skohyllor?
Jag plockar fram några sparade tapetrullar och funderar på att leta upp skruvdragaren ur snickarnas lådor.

Kanske är det dags att se om sitt hus...

Mar-drömmen

2010-09-12T20:24:00.003+02:00

Jaha, inte utan att en viss vemodskänsla infinner sig, ska jag be att få avlägga mitt resultat från gårdagens Stockholm Halvmarathon.
För det är både sorgligt och roligt att jag är klar, mission completed.
Jag är svag för att ro projekt i land, att få knyta ihop påsen efter hårt slit tillhör det bästa i livet tycker jag.
Så med tanke på alla löprundor jag lagt bakom mig, alla backar jag plågat mig med, alla olika strategier jag satt mig in i, så borde jag se målgången som en lättnad.
-Det är över, and I did it!

Men det är tomt också, för nu måste jag sikta in mig på något nytt.
Det känns lite vilset och overkligt att inte har någon fast punkt att fästa blicken på, någon vision att se framför sig när det blåser snålt i löpspåret.
Kanske skulle man ta en riktig mara nästa gång?
Kanske skulle man åka utomlands och springa i New York eller London eller prova löparläger i Afrika?

Nu när jag tänker på det står alla dörrar öppna; det är inte heller så dåligt motivationsmässigt!

(Ja ok, jag sprang på 2.01 Det är bra. Jag hade bestämt mig för att vara supernöjd om jag klarade mig på 2.10 så då antar jag att jag är skitnöjd nu. Och ändå inte. Jag hade kunnat snabbare! Hade lätt som en plätt kunnat springa på under 2. Men nästa år -DÅ JÄKLAR!)

(PS: Stefan HOlm sprang samma lopp för två-tre år sen. På 2.05. Ridå)

Jobbet då?

2010-08-30T22:07:00.003+02:00

Kaviarkillen har bytt projekt och är skitstressad.
Min favvoredaktör Lloyd har åkt på inspelning utomlands.
Bästa E njuter av välförtjänt men för mig outhärdligt lång semester vid Medelhavet.

Med andra ord är det sorgesamt på kontoret.

Dagens tips:

2010-08-30T22:00:00.003+02:00

Idag fick jag en snilleblixt som jag bjuder er på:

Se fort som fasen till att lokalisera ämnet i de där små pesto-fröna som kan ge upphov till så kallad "pinje-mun"
(För er som missat det hela kan man kortfattat förklara det som en smak-förgiftning som håller i sig flera veckor och gör att allt man äter smakar äckligt.)

Alltså:
Patentera och sälj som bantningspreparat!

Kärlek nr2

2010-08-28T16:18:00.003+02:00

Den 2/4 sprang jag mitt livs första löparrunda, vilket nästa vecka är 5 månader sen.
Aldrig kunde jag gissat att jag skulle bli hooked på springet, att det skulle bli mitt livs andra kärlek.
För det finns få saker som gör mig så glad, hel och lycklig som just att springa!
Folk tittar skeptiskt på mig när jag säger att jag varje dag känner en lycko-ilning utmed ryggraden när jag tänker på att jag ska få jogga. Snöra på mig skorna, stoppa in musiklurarna och lämna allt annat bakom mig. Strecha musklerna på lårens framsida och kolla snörena på skorna en sista gång innan jag trycker på Runkeepern och förlorar mig i steget.

Jag springer i solsken, jag springer i skogen. Från jobbet, utför backar, i motvind och fuktig nattluft. Det är som att jag inte kan få nog. Jag försöker springa varannan dag, ibland går det inte att få ihop och då blir det var tredje. Ofta springer jag 8-9km, ibland 1,5 mil och om jag har riktigt ont om tid så springer jag bara 6km. Har jag en stor lucka springer jag 2mil och det är då jag är som lyckligast.

Två mil av asfalt och stilla flås, pulsen dundrar i tinningarna, fötterna som pressas mot underlaget och skjuter hela kroppen framåt -vidare.
Tänk att jag kan det! Att min kropp utan att knota kan transportera mig vart jag vill, när jag vill. Det är ta mig tusan helt fantastiskt!

Fula fiskar

2010-08-22T21:49:00.003+02:00

Jag gillar japansk mat. Låt mig förtydliga:
Jag älskar japansk mat.
När den är vällagad.

Det var den inte i Ringen idag där jag glatt och intet ont anande beställde in en sushi.
Besviken är mitt förnamn om man nu kan bli det över en snabblunch för 80 spänn.

För fram slängdes en ännu diskmaskinsvarm tallrik med risbylten, framhafsade under plastfolie av lortiga nävar som nyss fibblat med disktrasan.

Kanske kunde jag levt med min bacillskräck och ändå trugat i mig käket, kanske kunde jag tänkt på de hungriga barnen i Afrika och bara skärpt till mig.

Men med laxbitar stora som Goliats förhud och en räka så jävla skrämd att den verkade skitit på sig i serveringsögonblicket (med lång svart rand som resultat), så var det en omöjlighet.

Skämmes ta mig fan!
Bah!

Sweet 15

2010-08-22T09:42:00.002+02:00

Natten var lång, sömnlös och orolig.
Vred mig bland knyckliga lakan och kastade huvudet av och an på kudden.
Olidligt!
Idag har jag ätit en mycket stadig frukost och djupandats till efterrätt.
Jag har gjort upp resrutt, ritat karta, skrivit listor i punktform.
Tar på mig foträta skor, extra mycket säkerhet under armarna och packar lätt men effektivt.
Till sist för jag över fyra tusen kronor från servicekontot.

Idag är dagen då allt kommer ske!
Idag är dagen då det inte går att förhala längre:
Stortjejerna fyller 15år imorgon och nu ska samtliga presenter inhandlas.

Jag ser mig i spegeln och fyller bröstkorgen med luft.
Tittar mig stint i ögonen:
-You can do it!!!!

Dagens mest spännande

2010-08-20T20:39:00.002+02:00

Idag kom min tejp-bh på posten.

Jag tror inte det är någon försenad trettioårskris som fått mig att beställa den.
Nej, istället väljer jag att se det som resultaten av en obotlig nyfikenhet.

För kan det verkligen funka att tejpa upp taxlapparna?

Återkommer.
(Nä ni behöver inte rädas några bilder.)

Det onda med det goda

2010-08-19T21:58:00.002+02:00

Det tråkiga är att min cykel är stulen.

Det sköna är att nu slipper jag leta efter den mer.

(Jag hade glömt var jag parkerat den och finkammat hela Enskedet i tron att jag blivit antingen senil eller tokig. Men nu har Stortjejerna hittat det uppbrutna låset vid tbanan där jag faktiskt misstänkte att jag ställt den från början)

Omsorgsfällan

2010-08-19T19:09:00.005+02:00

Idag är jag bitter och arg. Och orolig.
Späd var inte bara jävlig på pin kiv igår utan det visade sig att hon hade feber.
Så jag jobbade hemma idag.
Funkar bra eftersom jag har mycket empatiska arbetskamrater, kompetenta ledare och inte minst fria arbetstider plus väl fungerande Iphone.

På fritids för att hämta Fyran efter första dagen, passade jag även på att lämna in hans schema för hösten. Jag förklarade att både min man och jag är frilansare med mycket varierande arbetstider, men att jag uppskattade dem till strax före åtta till ca halv sex. Skolans verksamhet stänger sex.

-Ja, men det är bra att tog i och satte längsta tiden med marginal! säger den lilla pedagogen snipigt. Då vet vi att även om Fyran går runt 16 i normala fall så kan det komma dagar då han stannar så sent som till femtiden.

Jag skruvade besvärat på mig men bestämde mig för att ta tjuren vid hornen direkt:
-Nja, det är snarare så att han kommer att vara här till efter fem varje dag, men att det ibland även blir till stängningsdags.

När jag tagit mig från fritids till nästa stopp dagis för att hämta Arg, hade den där frökens ord grävt ett stort oroligt hål i mig. Är det illa för barn att vara på fritids till halv sex? Är det ovanligt? Och kanske framför allt: Hur fan gör alla andra?

Om jag ska hämta på fritids 17.00 måste jag åka från mitt jobb 15.45 för att hinna. Från fritids till dagis tar det ca en kvart att gå med barn vilket innebär att jag kan hämta Arg och Späd 17.25 om jag räknar med att det får ta max 10min att hämta Fyran. Dagis stängen 17.30 så då får hämtningen där ta fem minuter.
Det är en omöjlighet!

Pratade med en dagistant som inte lugnade mig speciellt:
-Ja efter fyra är det ganska tomt här.
Hon passade även på att säga att det nog var svårt att göra karriär samtidigt som man har dagisbarn och att en del går ner i arbetstid eller anställer barnflickor.
Men va fan!
Ska man inte klara sig på den skattefinansierade barnomsorgen?
Är det inte tänkt att så länge det är öppet så är det ok för barn att vara där?
Eller är det liksom tillåtet fast inte önskvärt att ha barn på fritids/dagis när man jobbar?

Dessa frågor har jag sen ältat och ältat hela eftermiddagen.
Vad finns det för underliggande värdering i uttrycket göra karriär, för det kändes jävlig oskönt när det sas. Som att det var något jag valde att göra för att förverkliga mig själv.
Något egoistiskt och nästan fult.
Själv trodde jag att jag var en slitvarg som stretade på för att försörja familjen och visserligen älskade mitt jobb, men inte det fatum att det tar mig minst 2 timmar per dag att pendla dit och hem.

Men vad fan vet man.

Prisutdelning i gölen

2010-08-18T20:04:00.004+02:00

Ja man måste väl få skryta och malla sig lite va?
Två av mina små projekt-bebisar är nämligen nominerade i olika kategorier i år.
Och nej det är inte min förtjänst, men jag är väldigt glad och stolt över att ha fått vara med på ett hörn av dessa uppmärksammade samarbeten!

Undrar vad man ska dra på sig för festlig utstyrsel på festen då?

Upprop!

2010-08-18T19:43:00.002+02:00

Idag började Fina Fyran i skolan.
Det var fint uttänkt med inledande gemensam grillfest dit man bjudit samtliga föräldrar och syskon till alla elever.
Genom hela Byn tågade välpolerade barn hand i hand på väg dit med hulda vårdnadshavare hack-i-häl; utom mina som satt i en jordgrop på dagis och väntade på att någon (jag) skulle hämta dem.

Med andan i halsen och LPplattor i armhålan, stormade Fyran, Arg, Späd och jag in på skolgården och slukades snabbt av folkhavet som vaggandes köade åt sig korvar, drick-tetror och knyckliga servetter.
Jag vill minnas att jag hann utbyta ett par tre ord med en dagismorsa innan första telningen försvann; tre minuter utom synhåll, bland en folkmassa på tusen personer och senaste tidens pedofilarm i Söderort, värmde upp min hisp-nerv ordentligt.

Så ordentligt att när nästa unge försvann och var borta i 8 minuter hann jag både börja gråta och få en närmast psykisk härdsmälta innan en dagispappa hittade henne på basketplanen. Skrattandes.

Kvällens begivenhet avslutades i klassrummet med en vrålande Späd och ilsken Arg. Vi väntade på Fyran och vi väntade på att få all super viktig skol-information.
Men mest av allt väntade vi på att få gå hem.

Jag vill inte ha upprop en onsdagskväll klockan 18.30!
Jag vill inte krampaktigt tvingas hålla fast två skittrötta småsystrar medan jag leker god, engagerad mor!

(Men Fina Fyran var lyrisk och tyckte allt var toppen)

(Herr Piano satt fast i en filmstudio och gjorde reklam med ett svart robot-får)

Midnattslöpet in numbers:

2010-08-17T19:06:00.002+02:00

Startnummer 12463
Namn Gäddan
Född 76
Klass K

Sluttid 56.28

Genomsnittsfart 5.38 min/km

Distans Totaltid Sträcktid Min/km
2,5 km 12.34 12.34 5.01 min/km
5 km 26.32 13.58 5.35 min/km
7,5 km 41.55 15.22 6.09 min/km

Höst!

2010-08-17T19:00:00.003+02:00

Hallå ja.
Semestern är slut, tillbaks på jobbet.
Äntligen lite lugn och ro!
Känner mig en smula ringrostig, så jag värmer upp med ett pytte-inlägg.

Hejdå.

Fyrans rekord & fakta

2010-07-05T23:29:00.005+02:00

Fina Fyran är en vetgirig jäkel som snappar upp det mesta i förbifarten.
Han gillar att sprida kunskapens ljus i de allra mörkaste vrår och förkunnar både det ena och andra för sina (ganska måttligt intresserade) systrar.

Men jag lyssnar gärna på hans teorier -hela livet är som ett äventyr när han berättar!
I hans sällskap får man nys om allt man inte visste, får se så mycket saker som man inte trodde fanns.
Här kommer en liten lista på vad jag fått visat för mig senste dagarna:

1. En vit igel som levde i vassen på Dalarö
2. En död mini-ål som var 15cm lång
3. En bajskorv som såg ut som "ett spjut"

(Med hänsyn tagen till er som läser detta, väljer jag endast att publicera bilder på nr2)

6-barnsfamiljen

2010-07-05T23:08:00.003+02:00

Ibland slår det mig som en blixt från klar himmel:
Jisses vad många barn vi har i den här familjen!

Hundliv

2010-07-05T23:06:00.003+02:00

De senaste dagarna har det varit så varmt att till och med familjens mexikanare deckat.

Lära sin (biologi-)läxa

2010-07-02T22:50:00.005+02:00

Idag har jag av olika anledningar tänkt mycket på min högstadietid.
Vi hade en del hyfsat udda lärare.

Klassföreståndaren hette Christer och det gick rykten om att han ansade brösthåret med stålkam för att det skulle sticka upp i halslinningen.
Han hade ett väldigt speciellt utseende; som en neandertalare med bulligt kranium vid ögonbrynen och kraftiga käkar. Likheten underströks av att han var kort vilket såg lustigt ut eftersom armarna var lite längre än vanligt.

Anledningen till att jag minns att vi tyckte han såg ut som en neandertalare var att vi även hade en galen biologilärarinna. Hon undervisade allsköns tvivelaktigheter som att flickor inte skulle onanera för att då förstörde de sina slemhinnor, till att primitiva människoraser var friskare än oss moderna svenskar.

Jag kommer ihåg att jag tänkte på Christer då, att om han någon gång varit ledsen över att han såg lite annorlunda ut, så skulle det betala sig i längden när han skulle få leva ett längre och friskare liv än oss andra sönderavlade satar.

Tyvärr visade det sig att både biologilärarinnan och därmed indirekt jag själv haft fel;
Christer dog ung och övertygade mig för all framtid om att man aldrig kan kategorisera människor.